Vi är tysta, vad tjänar det till att säga något. Vi låter det dova tickandet från klockan ta över som lydigt visar kvart över sex. Jag häller upp en kopp te och lägger ner en skiva bröd i brödrosten med ett klick. Den varma koppen ställer jag på bordet och sätter mig på en stol intill. Ännu har vi inget sagt. Med knäna upptill hakan ser jag genom fönstret en ensam kråka på toppen av antennen på grannens hustak. Tyst. Jag har två myggbett på mina ben, du har inga. Försiktigt kilar jag runt om dem och försöker låta bli frestelsen att riva rakt över. Ett högljutt läte från brödrosten överröstar klockan för en sekund, brödet är klart. Då utan att tveka hämtar jag den varma skivan och breder på ett tunt lager smör. Hela köket fylls utav den hemvana doften av ny rostat bröd. Jag sitter mittemot dig och tar en klunk utav mitt te, som fortfarande är för varmt för att drickas. Jag tar en till klunk och känner noggrant hur värmen sprider sig som en löpeld inne i bröstet. Tillslut har två tuggor av mackan gjort teet sällskap. Nu lyfter min blick och ser rakt på dig, rakt igenom dig. Du var aldrig här.
Shine - Benjamin Francis Leftwich
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar