Ikke snakk om himmelen, jeg slipper ikke inn. Dit jeg er på vei finnes ingen sted å snu, så ikke gråt for meg

Imorgon är det Julafton igen, kan knappt tro det. Tiden springer verkligen hänsynslöst iväg från mig. Lämnar ett landmärke av mitt ansikte och min själ i snön som ännu inte är här för att visa att inget någonsin förändrades samtidigt som allt blev annorlunda. Nu är det bara att vänta ännu ett år i hopp om något ljusare än det här.

Decemberkyss i pannan