Bästa vän 2003 - 2014

Min lekkamrat. Min barnvakt. Min beskyddare. Min barndomsvän. Min värme. Min tröst. Min glädje. Min kärlek. Min syster. Min katt. Min älskade bästa vän.

Det är med en sorg i hjärtat jag skriver för dig. En vånda för mitt sinne. Ett eko efter dig i mitt liv. En saknad av dig i mig, tomt, ligger bortom min värld. Var är start i ett nystan av tankar. Var är mål i ett oändligt svart hål av känslor. Du finns i mitt hjärta men när jag ser mig om kan jag inte finna dig. Du som allt varit här. Funnits här för mig. Du som värmde mina frusna fötter på vinterns kalla dagar. Du som mötte upp mig på gatan då jag kom hem mitt i natten. Du som vinkade av mig varje morgon då jag gick iväg till skolan. Du som tröstade mig då jag grät. Du som höll mig sällskap varje ensam kväll. Du som alltid låg i mitt knä när jag satt vid datorn och redigerade foton, skrev uppsatser, kollade på serier, skrev blogginlägg. Du som alltid försökte sno mina nudlar. Du som låg hos mig i sängen då jag var sjuk. Du som alltid gav mig kärlek då jag kände mig tom.

Grämer mig själv att jag inte fanns där lika ofta som jag brukade. Att jag aldrig tog mig tid till att säga hejdå innan jag lämnade dig. Skulle bara vara borta en vecka. Trodde att jag skulle få se dig igen. Få hålla om dig. Kyssa dig på huvudet. Sova tillsammans med dig. Säga hej. Höra din röst. Känna din värme. Trodde jag hade mer tid med dig. Jag hade fel. Jag skulle aldrig mer få se dig. Aldrig mer få känna dig. Aldrig mer få höra dig. Aldrig mer få kyssa dig på huvudet. Aldrig mer få ha dig i min famn. Aldrig mer ha dig som jag brukade. Alla timmar, alla nätter, alla dagar, alla veckor, alla år med dig är nu slut. Elva år. Elva år med dig. Har nu nått sitt slut. Vårt slut.

Du är borta nu. Du är död och med dig tog du en stor del av mig. Elva år av kärlek. Borta nu. Min allra bästa vän. Närmaste, käraste. Min äldsta vän. Elva år av mig dog. Av oss. Du är borta nu och jag kommer aldrig glömma dig.

Har aldrig förlorat någon som jag älskat lika högt som dig. Genom allt lidande jag gått igenom har jag aldrig behövt gå igenom något som detta. Det är så nytt för mig, smärta i hjärta och själ som inte är orsakat just för att skada mig. Ett av livets oundvikliga smärtor, som straffar alla som älskar.

Hur ska jag kunna gå vidare med mitt liv i en värld utan min bästa vän. Tror inte att tiden läker sår, den är bara ett hjälpmedel för att kunna gå vidare, framåt. Tiden tar en framåt och med tiden lär man sig att leva trots saknaden, tomheten. Och aldrig glömma. Aldrig glömma. Aldrig glömma dig. Aldrig. Dig.

Jag älskar dig. Igår, idag och i morgon. Jag älskar dig. Då, nu och för all framtid.

Flisan. Mina tårar är för dig. Min bästa vän.

Om jag bara fick hålla om dig en sista gång...