I en vecka har jag nu vandrat runt på Uddevallas kullerstensgator och varit djupt inne i mina tusen tankar om allt och inget. Legat sömnlös nätter i rad och inte kunnat få någon ro. Trots jag varit på grymmaste boxpasset med Magdalena och dansat rumpan av mig i skolan så är det inte tillräckligt för att jag ska slappna av, endast kroppen blir trött medan sinnet rusar vidare och ligger nu långt före då jag idag har blivit sjuk igen. Går miste om det enda jag verkligen hade sett fram emot denna veckan, ungdomsmötet, då jag knappt orkar kliva ur sängen. Värker i hjärtat av att veta att alla vännerna nu är i kyrkan och jag är bunden i min sjukdoms bojor.
Detta måste få ett slut, men hittar inte bromsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar