Kärlek större än livet själv

Hej igen! Nu var man hemma igen efter att ha varit på läger i snart en vecka. Måste bara säga att det har varit det bästa på hela sommaren och hade gärna stannat kvar i det paradiset och lämnat verkligheten för gott. Men men, var sak har sin tid och nu måste man vidare i livet... hur som helt är det för mycket att berätta allt som hände. Men jag ska berätta lite om vad som försiggick där. (Ej kronologisk ordning)Plocka klykor från sin partner med ögonbindel. Stackars Becca som letade förtvivlat efter den femte (som inte fanns) och stackars mig som är så otroligt kittlig.Improvisationssketch som var mycket värd att minnas. "Du har mens" Åh, jag kunde knappt andas nån gång...!  Lägerbålet var en stor höjdpunkt för lägret, Macarenadans, mor jag är sårad och tigerjakt med mera fick mig att dö lite av skratt. En energifylld stund efter middagen fick flera visa upp sina skickligheter inom limbo.  Mina flickor (från vänster) Ida, Erica och Lydia var med på lägret och förgyllde varje dag för mig.På onsdagen(?) var det blöjvattenkrigsfotboll som deltävling i den stora Poängjakten. Det fanns de som badade varje dag, jag höll mig på land alla dagar förutom på måndagen då det blev ett kvällsdopp.

Det här var väldigt lite av allt som hände och självklart så var det inte bara skojsigheter som fotboll, bad och sånt som vi gjorde utan vi hade även fantastiska möten med lovsång, predikanter och nattvard också. Jag har funnit kärlek större än livet själv, jag funnit hopp som styrker och bär genom allt. 
Underbar gemenskap med alla på lägret och Gud, längtar redan tills nästa år.